Sportlördag

Orienterings-SM på vår gata och Stockholms Marathon på tv:n!

Det roliga och konstiga med småbarn är att inget är förutsägbart. Elvis skrek konstant i 1,5 vecka men sen bara försvann det, som från ingenstans.

Livet har faktiskt varit riktigt strålande senaste tiden. Vistelsen i Sundsvall bjöd på allt man kunde önska, både Elvis och jag blev firade av familj o släkt. Vädret var på topp och Elvis har dessutom på sista tiden bara ätit 2 gånger på nätterna, men jag vågar definitivt inte tro att det kommer fortsätta vara så, det kommer säkert ”tillväxperioder” som håller honom och mig vaken.

Har dock märkt att man lätt blir hemma när man ammar och det är av rena bekvämlighetsskäl och jag måste jobba på att komma ur det. Det kanske gäller alla icke-ammande med som måste hålla på med flaskor o grejer..
Det är liksom smidigt att röra sig mellan skötbord, soffa och kök. Sjalen är dock min räddning! Kan ju till och med tvätta och laga lunch när jag har den.

Sthlm Marathon, ja… När jag passerat 35 år och fött de barn vi ska ha ska jag också göra en liten satsning på Marathon, det har jag alltid haft som plan, men än är jag inte där utan vill springa fler kortare lopp!

I Sundsvall joggade jag 2 km, två gånger. Det lever jag på än, det var en magisk känsla. Just nu jobbar Micke 10 dagar i ett sträck plus PT-kunder så det lämnar inte mycket tid för mig att löpa.

I tisdags var jag på Mamma-magekonsultation hos Emelie Andersen på Friskis. Ville stämma av om jag har någon diastas och så att jag kopplar på musklerna rätt. Fick lite bra tips och precis som jag trodde har magen gått ihop helt både uppe och nere men liten delning vid naveln. Och min teknik var inte helt fel ute!

Jag sliter med omgivningens synpunkter på huruvida man kan börja springa 5-6 veckor efter förlossningen. Nästan alla jag mött har synpunkter… INGEN har sagt ”ja, du känner din kropp bäst”. 

För det första. Jag känner ju mig stark i bäckenet, jag känner inget tryck neråt. DESSUTOM är jag inte dum i huvudet och fattar att en förlossning är en STOR påfrestning, men jag var och är också mer tränad än ca 90% av alla kvinnor som genomgått en förlossning så man kanske inte ska jämföra sig med mig… Jag gick upp 8 kg, fick en bebis på 2900g och hade en jättebra graviditet utan foglossningar eller andra komplikationer. Och dessutom fick jag ju OK av läkaren som undersökte mig så….

För det andra. Snälla, flytta perspektivet. Vi har ett liv på den här jorden. En enda livstid. Låt var och en av oss bestämma själv över sitt liv, vilka val vi gör och vilka risker vi utsätter oss för. JAG om någon kommer enbart bli drabbad om jag skulle få ”komplikationer” av att börja jogga för tidigt. Och sen är det faktiskt så, att jag tror att de flesta som har synpunkter är avundsjuka och inte omtänksamma….

Tyvärr har jag inte ens hunnit springa mer… hoppas kunna få till några lugna pass inför att jag tänkt orientera på Hökensås 19 juni.

Jag vet så många vältränade kvinnor som kunnat komma igång snabbt efter förlossning så jag är hoppfull! Faktum är att jag inte ens har ett mål eller en press på att leverera fysiskt, däremot mår jag så mycket bättre psykiskt i mitt liv av att springa!

Hej!

Annonser

Elvan

Plötsligt hade Elvis inte magont längre, hallelujah! Kan bero på att han inte klunkar lika mycket när han äter och att vi nu alltid rapar honom. Samma dag vi köpte pysventiler kom aldrig magontet på kvällen. Men så underbart att se honom utan smärta, och så mycket gladare vi varit!

Vi åkte tåget i torsdags förmiddag och alla tre vad glada och nöjda hela vägen till Sundvall, älskar att resa med Micke, det är alltid så lättsamt och vi har så kul ihop.

Har haft en underbar helg i Sundsvall med lite shopping, promenad med bästis Terran, ätit god mat, massa släkt, blivit firad och haft balkongmys, morsdagsfirande av både mig och mamma.

DESSUTOM har jag sprungit! Två rundor på ca 2-2,4 km! Så skönt, mår så bra av det! Är en bättre mamma, fru, människa och allt när jag får springa och samla energi!Tack alla för en fin helg!

Ett ärligt inlägg

Alla som får barn skriver om det underbara, euforiska, om hur dom sover hela tiden.

Elvis sover oroligt och skriker. Skriket har eskalerat. Närmast kolikskrik nu, flera timmar i sträck. Otröstlig. På BVC säger dom att han är glupsk, sväljer luft. Massor.

Vi turas om. Kämpar. Älskar honom så att det gör ont och lider i varje cell av hans smärta.

Men det är tufft. Det är vagga omkring, dammsugare, gråt på golvet av uppgivenhet, uppgivenhet och orättvisa.

Jag har idag fått veta att mina stygn inte läkt kant i kant, har fått ärrvävnad och ett smärttillstånd. Kämpade med det i det tysta men tänkte tillslut att ”okej, nått skaver, svider och gör ont till och med när jag sitter” så sökte hjälp..

Bra läkare. Pratade om allt. Undersökte. Kände, diskuterade. Nerver, hjärnan, smärta. Allt hänger ihop.

Får börja springa igen. Läkaren föreslog det till och med. Är stark i bäckenbotten. Är bra att börja springa för att lindra smärtan, den ofarliga smärtan, den jag nu fått behandlingsplan för att avleda, steg för steg.

Elvis har somnat. Vi andas några minuter.

Det sliter på oss. Jag tappar humöret på Micke. Får dåligt samvete.

Hål i en tand med, och tappat en rotfyllning. En bisak.

Försöker tänka på Anna Holmlund, det här är i alla fall en fas. En övergående tid i livet, och tro mig jag njuter när allt är lugnt, men bara den med kolikbarn kan förstå hur tröstlösa dom är…

/A

Crazy frog

Elvan och sina ätar-nätter alltså. Har upptäckt en sak, det är värst att VAKNA och göra sig tillrätta inför att amma, jag är verkligen som en yr groda, men så fort han tar bröstet blir man lugn o pigg på samma gång, tack prolaktin! Hormonen när biologin är som bäst!

Det konstigaste tipset jag fått är ”låt honom skrika lite….”

1. Mina bröst sprutar mjölk när han skriker,

2. Låta mitt barn ligga o skrika en stund innan jag tar upp honom? Exakt all forskning talar emot det!

3. EXAKT alla grannar kommer vilja skjuta oss (om de inte redan vill det) kan säga att jag o M ville skjuta grannen ovanför oss när hennes telefon vibrerade VARJE KVÄLL… tackar oss nu för att vi INTE skrev en lapp 🤣🤣🤣

Tror Elvan har haft en tillväxtperiod och därav att han ätit som en häst, eller så är det helt enkelt så att helamma spädbarn. Tiden går som alla säger, väldigt fort. På fredag är han en månad och pang så ska jag väl börja jobba igen!Elvis och hans minspel 😍

Ok, för att inte bara prata bebis. Vårruset ikväll, sa ju under min förlossning (I know, wierd) att Madeleine Larsson skulle ta det i år igen, men efter Landsjön skulle jag inte räkna bort Jenny ändå… men det är klart, 4,85 km är kortare än 12… återstår att se, hoppas på lite ”nya” namn med, borde inte vara allt för mycket begärt i en stad full av triathleter och orienterare!

Får se om jag får en skymt av loppet efter träningen. En dag i veckan kör vi ”familjefys” på studion, det känns viktigt för oss att inte sluta göra saker ihop, det är ju lättare att skicka iväg den ena på träning men då blir ju all tid isär…

En sak som är bra med att inte varit ihop så länge när vi skaffade barn är att jag verkligen värdesätter vår relation.Vi är ju nygifta och jag är faktiskt fortfarande väldigt förälskad! Har faktiskt lagt Elvis i babynestet på min plats vissa nätter så jag och Micke får vara nära varann.

Ps, man är en gladare spädbarnsmamma när man fått sova hyfsat. Då känner jag att det är ganska bekvämt. Förutom att jag saknar löpningen så in i norden. Alltså jag drömmer om min första joggtur. LÄNGTAR!!!!/A

Föräldrar i tre veckor

Omtumlande.

Den första veckan sov Elvis mest och tur var väl det för jag var riktigt sargad efter förlossningen, om än väldigt lycklig och adrenalinstinn.

Vecka två, när båda fortfarande var hemma var som en dröm!

Sedan började det riktiga föräldralivet. Den enarmade sanningen…. Skrikiga kvällar där man känner sig maktlös inför vad bebis vill ha. Oftast funkar hud mot hud och att han får bröstet, men då och då är det tröstlösa skrik, förmodligen ont i magen. Då är man frustrerad och uppgiven på samma gång.

Elvis ammar väldigt ofta, det går aldrig att förutsäga när han ska sova 3h i ett sträck, det händer ju varje dygn, men ibland på eftermiddagen och i bästa fall i ett sträck på natten.

Idag var min plan att gå till studion och träna men först höll Elvan mig vaken till och från hela natten, sedan när jag väl lyckades tajma blöjbyte, amning och ner med honom i vagnen för att börja gå så kom ett tröstlöst skrikande så jag fick vända hem, ta upp honom och då åt han konstant (klunkade!) i 30 minuter och sedan var han klarvaken i två timmar. När jag tillslut tog av träningskläderna och drog en filt över oss i soffan -då somnade han… Fick bli tömma diskmaskin, äta lunchmiddag, byta sängkläder och 7 minuters mamma-mage istället för Studion idag… så är dagarna just nu.

Längtar så tills Micke kommer hem på semester om 30 dagar, 7 veckor med min familj, det är helt ovärderligt!
Det nya livet är minst sagt speciellt. Jag älskar min lille kille och älskar att vara hans mamma, men jag får så många kommentarer om att ”Njuta! För det är bäääästa tiden i livet” eller påståenden om ”att aldrig är man så lycklig som den här stunden med sitt barn”

Det är jobbigt att andra ska bestämma huruvida den här tiden är min lyckligaste tid i livet. Jag har aldrig varit mycket för spädbarn, det har inte förändrats alls, jag gör det jag måste men det betyder inte att jag skulle vara en sämre mamma eller älska vårt barn mindre för det. Men omgivningens kommentarer får mig att känna så, framförallt den äldre generationen.

Jag är däremot optimist så jag vet att jag kommer klara detta galant, det är en fas, jag tar mig igenom, dag för dag. Får jag dessutom tillbaka min löpning kommer jag känna att jag klarar det ännu bättre!

Den mest obetalbara känslan enligt mig är när jag går med barnvagnen, då är jag stolt, känner att ”honom har jag fött!” eller när jag ser honom hos Micke, då är allt komplett. Lillfamiljen!

Ps. min respekt för mammor bara växer! Ni alla är otroliga! Jag är så imponerad!

/A.

Sunday in May

Tvåveckors-föräldrar! Tycker vi löser det galant! Byter av varann, hjälps åt, gör det tillsammans. Dribblar med katter som ska in och ut, är bebis varm, sval, hungrig, trött, vill ha närhet.

Jag tränar mamma-mage, Micke får åka iväg på gymmet. Jag var på AW i fredags med kollegorna och Micke roddade matning och hålla Elvis nöjd i 4h som inte blev en lätt vals. Men! Så skönt att sitta på AW och veta att man har en man och pappa till barnet som löser det, vi hördes inte en gång och jag var inte ett dugg orolig!

Såna där energipåfyllnader gör att man älskar sitt nya liv som mamma, jag behöver det så mycket!

Igår hängde vi med faster Fia på Rosenlund och grillade och fick sola lite medan Elvis sov inne ☀️

Jag är väldigt imponerad av hur min mage och mitt bäcken känns så helt, är ingen fara för ”kissar-på-mig-när-jag-nyser” alls, känner att mitt knip är starkt som innan. Kan ju vara därför han också hade otroligt svårt att komma ut…..

Däremot brösten…. Jisses! Som bomber, och det ena krånglar med att vilja producera maaaassor så det blir knölar direkt om han inte äter det helt tomt, en ond cirkel. Och när bebisar skriker på stan sprutar bröstmjölken rakt genom kläderna 🤣

Helt sjukt hur kroppen är skapt! Imponerad! MEN, just brösten kan bli löpningens fall känner jag.. är jag inte nytömd så är varje steg som bomer med knivar åt alla håll 😑

Imponerad över ammande idrottskvinnor, big time!

Även om jag värdesätter min träning högt kommer jag värdesätta att kunna amma mitt barn mer så jag tar allt som det kommer!

Elvis har haft riktigt jobbiga ”ätar-nätter” sedan sist jag skrev, som man bara löser för att det är ens underbara lilla barn. Hela kroppen skriker att det är så fel att vara vaken en gång i timmen.. men, som några sa, ”med spädbarn finns inga rutiner” vilket är sant. Att dom sover hela dagen betyder inte att dom kommer vara vaken hela den natten och tvärtom. Det är olika varje dag! Inatt sov lillkrigaren t.ex 00-04 och sedan 04:30-07:26, WHAT! Känner man då! Sov som en prinsessa och får direkt massa energi!

Gick runt Munksjön med M och vagnen, hann med glassköp och värdefull tid att bara prata med varann.

Varm jacka på så inte brösten stockar ihop 😅

Till veckan kommer mamma och min låtsaspappa på besök. Det blir roligt för dem att träffa Elvis, och spännande för oss att ha två vuxna boende hos oss mitt i det ”nya livet” så är det när man har halva familjen i Y-landet. Hur som haver blir det kul och visa Jönnet från sin allra vackraste sida, ett soligt maj!

Kan inte få nog av den här staden den här tiden på året, det är som att få barn- värt det! 😎☀️

Det är som alla säger

Men man måste ändå uppleva det själv. Spelar ingen roll hur många som sagt ”välkomna ett nytt liv utan sömn” 😅

Det retade mig massor när folk sa så, men nu är man där själv, i sömnbristens land. Man måste helt enkelt hamna på den här sidan för att förstå det. ”Sov när bebin sover” existerar inte, jag menar han sover ju typ hela dagarna! Det är den avbrutna sömnen på natten som är jobbig, amma 01:00…04:00…07:00… då Elvis behöver gå upp lite i vikt är det väckning som gäller om han inte vaknar själv av hunger (vilket han ganska punktligt gör..)

10 dagar gick i ett nafs! Micke är inne och gästspelar på Willys inventering ikväll, innan han börjar jobba på riktigt på torsdag. Åh, vad jag hade velat att vi skulle vara hemma tillsammans en hel månad 😀

Men som tur är blir det 7 veckor i sommar och i maj tar vi dessutom en liten tågresa till Sundvall.

På tal om Y-land så hade jag Stina och två av hennes kids på besök idag. En annan Sundsvallare här i Jönnet som jag jobbat med på Högskolan. Så mysigt! Vi är bortskämda med finbesök just nu, familjen 🙂

Tack och lov har alla post partumkrämpor snart avtagit helt. Igår promenerade vi över en timme med vagnen och det kändes jättebra!

Dock så kostar amningen mycket energi och det krävs en hel del planering för att hålla mat och dryckintag kontinuerligt. Det blir lätt att man får en dipp och det har jag alldeles för hög förbränning för att klara. Något att tänka extra mycket på inför en eventuell löppremiär här i maj… känner att min vikt bokstavligt rasar, 6 kg sa bara POFF, och det är tufft för en tunnis som mig. Igår fick jag ha dubbla kexchoklader med i vagnen för att klara promenaden.

Han har ögon också! Den lille parveln!

Trivs så gott med sin papi!

/A

Saknar nyanser

Inför att få barn finns det några heliga ting som Regionen/vården försöker propsa på.

Det mest framträdande är väl kanske amning.

Allt med amning är bra! Barnets immunförsvar, anknytningen, att den får i sig exakt allt en bebis behöver osv. Jag köper det, ifrågasätter inte något av allt det där! Jag kommer göra allt för att amma 6 månader. Amen! Som i tv-rummet på BB – amningens 10 budord…. (nä, ska inte dra dem)!

Men jag fattade på riktigt inte att det fanns nackdelar. Inte heller där förra veckan när mjölken sprutade ur brösten och vi fyllde flaskor i kylen som Elvis kunde dra i sig på 10 min och sedan däcka helt mätt i 3h….

Nu när jag försöker hel-amma räcker inte några 3 timmars mellanrum….Elvis vill ha bröstet JÄMT! Och då snackar vi tutta lite här o tutta lite där, helst varannan timme på natten. Det är som att han draaaaar ut på det för att gosa med mamman, äta, slumra, gosa, äta mer….. mamman = heeeeelt slut. Jag saknar bara nyanser av sanningen. Det kanske blir bättre, men det kan också komma komplikationer, såriga bröstvårtor mm mm, varför har man inte förberett oss mammor på att det finns hinder på vägen?

Visst, jag är också optimist men jag gillar inte oärlighet och vill gärna veta på förhand vad som kommer krävas av mig.

Dagens höjdpunkt var att få se lite löpare på Landsjön Runt! Det gav mig en 30 mins boost innan jag ville totaldäcka av trötthet 😅

Så imponerad av alla och löpsuget blev enormt!David Nilsson satte banrekordet från 1983 på 37:27… min kompis Oscar hack i häl slutade 1,5min behind.Pappan och triathleten Erik Holmberg med bra klipp i steget!Rickard Norberg på hembesök från Sthlm ”landade” en fin tid runt Sjön.Min f.d klubbkompis Jenny skrällvann oväntat över Madeleine Larsson 💨/A

Lördagsfeelingen

Här tar vi sovmornar, långfrukost och myser omkring mest hela dagarna. Idag liten promenad också sedan besök av faster Linda.

Elvis är en go snäll prick men vill amma väldigt ofta om man säger så 😅 tränade mamma-mage på studion förut, det var uppdelat på ca 10 sessioner med amning emellan – bebi som somnade – mer övningar – amning och trött bebi – amma bebi and so on 🙂

Man är ändå makalöst priviligerad med en egen träningsstudio att kräla omkring i amnings-bh med maken som kan köra sitt och Elvis inlindad i ett litet knyte på golvet.

Faktum är att mina översta magmuskler redan gått ihop, och det har jag bara min goda fysik från innan att tacka för! Återstår att successivt få de nedre och djupa att bli helt intakta.

Bäckenbotten verkar inte vara något som helst påverkad så långt, vilket bådar gott inför löpning i sommar, men ska givetvis inte äventyra nått innan efterkontrollen. Men jag vet även sedan innan att jag fått beröm för stark bäckenbotten på cellprovskoller så jag är mycket optimistisk!

Inte alltid den här lille killen har ögonen öppna men på kvällarna har han sitt moment då det ska ätas i ett marathon 🤪

Då kan man skymta dessa små juveler 👀

Imorgon är det dags för att åskåda Landsjön Runt, hoppas på bättre väder än förra året, dvs 4 grader och hagel!

Tillbaka till verkligheten

Ingen feber, ingen mjölkstockning, magkatarren är snart borta och idag hade jag både lunchbesök av mina kollegor Anna och Christine och gick min första promenad allena med Elvis!

Är så glad att amningen funkar, ett mål för mig. Jag kan ta att det kan stockar sig men att alltid kunna ha med mat utan att behöva flaskor, micro och ersättning är ju jättesmidigt!

Måste bara säga att idag är första dagen då jag känner mig som mig själv igen. Utan att vara dåsig, trött, omtumlad efter förlossningen och febrig.

Det var ren och skär lycka när Micke kunde åka iväg och träna och jag packade Elvis i vagnen, tog med alla sopor och två katter på släp ut genom porten (Power woman💪🏼) och sedan promenerade jag till Juneporten för att ta ny körkortsbild.

Tänk den dagen jag springer med Elvisen i löpvagn – nästa goal!

Nu laddar jag för AW med mitt team om en vecka! Sa ju att iskuberna skulle komma väl till pass 😍💙🤪

Kram!