Sportlördag

Orienterings-SM på vår gata och Stockholms Marathon på tv:n!

Det roliga och konstiga med småbarn är att inget är förutsägbart. Elvis skrek konstant i 1,5 vecka men sen bara försvann det, som från ingenstans.

Livet har faktiskt varit riktigt strålande senaste tiden. Vistelsen i Sundsvall bjöd på allt man kunde önska, både Elvis och jag blev firade av familj o släkt. Vädret var på topp och Elvis har dessutom på sista tiden bara ätit 2 gånger på nätterna, men jag vågar definitivt inte tro att det kommer fortsätta vara så, det kommer säkert ”tillväxperioder” som håller honom och mig vaken.

Har dock märkt att man lätt blir hemma när man ammar och det är av rena bekvämlighetsskäl och jag måste jobba på att komma ur det. Det kanske gäller alla icke-ammande med som måste hålla på med flaskor o grejer..
Det är liksom smidigt att röra sig mellan skötbord, soffa och kök. Sjalen är dock min räddning! Kan ju till och med tvätta och laga lunch när jag har den.

Sthlm Marathon, ja… När jag passerat 35 år och fött de barn vi ska ha ska jag också göra en liten satsning på Marathon, det har jag alltid haft som plan, men än är jag inte där utan vill springa fler kortare lopp!

I Sundsvall joggade jag 2 km, två gånger. Det lever jag på än, det var en magisk känsla. Just nu jobbar Micke 10 dagar i ett sträck plus PT-kunder så det lämnar inte mycket tid för mig att löpa.

I tisdags var jag på Mamma-magekonsultation hos Emelie Andersen på Friskis. Ville stämma av om jag har någon diastas och så att jag kopplar på musklerna rätt. Fick lite bra tips och precis som jag trodde har magen gått ihop helt både uppe och nere men liten delning vid naveln. Och min teknik var inte helt fel ute!

Jag sliter med omgivningens synpunkter på huruvida man kan börja springa 5-6 veckor efter förlossningen. Nästan alla jag mött har synpunkter… INGEN har sagt ”ja, du känner din kropp bäst”. 

För det första. Jag känner ju mig stark i bäckenet, jag känner inget tryck neråt. DESSUTOM är jag inte dum i huvudet och fattar att en förlossning är en STOR påfrestning, men jag var och är också mer tränad än ca 90% av alla kvinnor som genomgått en förlossning så man kanske inte ska jämföra sig med mig… Jag gick upp 8 kg, fick en bebis på 2900g och hade en jättebra graviditet utan foglossningar eller andra komplikationer. Och dessutom fick jag ju OK av läkaren som undersökte mig så….

För det andra. Snälla, flytta perspektivet. Vi har ett liv på den här jorden. En enda livstid. Låt var och en av oss bestämma själv över sitt liv, vilka val vi gör och vilka risker vi utsätter oss för. JAG om någon kommer enbart bli drabbad om jag skulle få ”komplikationer” av att börja jogga för tidigt. Och sen är det faktiskt så, att jag tror att de flesta som har synpunkter är avundsjuka och inte omtänksamma….

Tyvärr har jag inte ens hunnit springa mer… hoppas kunna få till några lugna pass inför att jag tänkt orientera på Hökensås 19 juni.

Jag vet så många vältränade kvinnor som kunnat komma igång snabbt efter förlossning så jag är hoppfull! Faktum är att jag inte ens har ett mål eller en press på att leverera fysiskt, däremot mår jag så mycket bättre psykiskt i mitt liv av att springa!

Hej!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s